Virkad baddräkt

Så blev den äntligen klar Knut-Åkes baddräkt den är virkad efter ett mönster i Erica Laurells bok. Jag har varit tvungen att utöka den rejält för få den att passa till vår jättebaby:)

The winner takes it all och Tänk om jag fått kommuniceera skriftligt på förlossningen...

Som klassförälder i min dotters klass fick jag frågan om inte klass 2 kunde organisera julbasaren på skolan, vilket mina vänner är ett jätteuppdrag. Som tur är så mailade personen frågan. Med hjälp av det skrivna ordet kan jag nå vart jag vill. Som tur är hade personen i fråga inte koll på detta för då hade han ringt och jag hade nu suttit med ont i magen och jobb långt över mitt huvud. Jag vet att jag kan ge mig in i vilken duell som helst och komma ut som vinnare, när vapnet är det skrivna ordet... Så nu gäller att inte svara på okända telefonsamtal:)

I övrigt så råder här födelsedagsförberedelser få två barn. Imorgon fyller Lillknutis 1 år och jag har ramlat in i en oförberedd förlossningsterapi. Tankarna och talet räcker inte till här så jag grabbar även här, desperat tag i det skrivna ordet...

För ett år sedan åkte vi in till förlossningen utan att förlossningen egentligen hade startat. Vi var då 17 dagar över tiden. Detta var tredje dagen jag ringt och frågat om de hade plats för oss och denna dag hade de egentligen inte plats, men de kunde inte längre neka oss. Vilken jävla tur för nu mådde jag så dåligt att jag knappt kunde röra mig. I mig själv visste jag i taxin in att detta inte skulle gå bra, men vi hade ju inte så många val där och då.

Inne på förlossningen försökte jag berätta om mina farhågor, men de avfärdades med hurtiga skratt om att jag var en alltför intellektuell svensklärare som bara befann mig i huvudet. Min kropp har dock aldrig varit så påtaglig som den var där och då! En av barnmorskorna sätter sig på knä framför mig och uppmanar mig att känna inåt för att känna att allt kommer att gå bra. jag försöker lite lamt protestera. Man är tyvärr lite svag när man gått upp 35 kilo och haft sprängande huvudvärk en månad. När jag tittar på barnmorskan förstår jag att hon inte kommer ge sig förrän jag säger att det känns bra, så till slut ljuger jag och säger att nu känns det bra. Lite lugn i alla fall... Jag vet inte vari denna behandling bottnar, men hade jag betett mig såhär på mitt jobb hade jag fått sparken. Detta har dock gjort att jag själv är mycket noga med mina elever och alltid tänker på och utvärderar maktbalansen i våra möten. Jag bär denna erfarenhet i alla människomöten. Någonstans bestämde jag mig där och då för att vara mycket noga med att aldrig raljera och utöva makt just bara för att jag kan eller för den delen att mitt syfte är gott. Tänk om jag hade sluppit all muntlig kommunikation under förlossningen, då hade allt sett annorlunda ut idag...

 Just nu kan jag inte skriva mer bilden nedan får tala:

Idag för ett år sedan...

Fröken Papphammar

En stressad fröken springer på den korta rasten och drar ut åhörarkopiorna och delar ut till dem som behöver och börjar skriva på tavlan. En elev harklar sig. "Nej tyst nu råder arbetsro" förmanar en bestämd fröken och skriver vidare. Ur tystnad hörs en tunn röst "Men fröken vi skrev ju om platsbeskrivning sist var det inte personbeskrivning idag?". Då ser jag att jag skrivit ut gårdagens åhörarkopia och bara helt automatiskt börjat skriva av texten på tavlan. En snäll röst säger "Det gör inget fröken det kan hända alla. Vi kan klara oss utan åhörarkopior idag" Tack snälla goa elever för att ni har överseende med er sönderstressade fröken. Ni har 4 år framför er med min Papphammarstil. Säg vad ni vill, men tråkigt kommer det inte att bli:)

Virkad disktrasa

Här råder full håll i gång. Vi är nu inne på andra skånebesöket. Intensiviteten är just nu på topp!

Jag har i alla fall hunnit med att virka en disktrasa som mina päron ska få vara pionjärer på. Jag fick idén när jag höll på med baddräkten till Knut-Åke. När jag virkade halvstolpar i bomullsgarn så kändes det som att höll i en disktrasa. Disktrasan är således virkad i bomullsgarn och den består av halvstolpar. Vi får se om den håller måttet för en eko-disktrasa. Det kan bara min far mästerdiskaren avgöra.

Föräldraledig

Att återigen få gå och skrota med barnen är som en befrielse. Alla konstiga tankar om onormalhet lättar från bröstet som små fjädermoln.


När orsaken till ledigheten dessutom är en charmig liten gladgoding så blir tanken på höstens jobb lite jobbigare....

Loppisfynd

Jag hittade två sådana här koppar på Andra varvet i Sikeå. Jag vet inte men jag har som kommit att älska 80-talet:) Dessutom smakar kaffet så gott i denna kopp. Faktiskt godare än i någon annan kopp jag äger. Hoppas på fler fynd i denna klass under sommaren...

En behövlig käftsmäll!

Så fick då min obryddhet en riktig käftsmäll! I den nya läroplanen är småföretagsamheten inskriven. Eleverna ska utbildas i entreprenörskap och framåtanda. De ska se möjligheterna att skapa egna företag utifrån undervisningen. Den röda tråden i undervisningen blir med andra ord: sköt dig själv och skit i andra, se om ditt eget hus, sparka neråt slika uppåt osv... Jag måste säga att jag i min bubbla inte var beredd på denna politiska tydlighet. De senaste fem årens regering ger oss inte mycket utrymme till tolkning; det går helt enkelt inte att misstolka deras budskap. Jag känner mig faktiskt lite rädd för hur realiseringen av denna läroplan kommer att se ut och då tänker jag inte bara på mitt eget arbete som lärare, utan även på vilken undervisning och anda som mina barn kommer att växa upp i.

Jag tycker även att den totala tydligheten är obehaglig. Den får mig att känna det som att den skapats av barn i en lek. På något sätt känns den helt ogenomtänkt. Vad kommer en realisering att innebära och på bekostnad av vad och vem. Under dessa borgerliga år har jag haft den här känslan. Alla deras förslag om uppskärpning av lata, fuskare har känts så populistiskt naiva och så långt från de verkliga problemen som man kan komma. Men att de nu ska ner i läroplanen med sin naivt, själviska politik är obehagligt. Jag skäms för min egen naiva obryddhet förra veckan. Jag inser nu att ingen kan längre vara obrydd. Alla måste kämpa emot denna borgerliga ångvält om vi ska kunna överleva i detta samhälle!!!


Upp till kamp:)