Visar inlägg med etikett undervisning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett undervisning. Visa alla inlägg
onsdag 14 september 2011
Fröken Papphammar
En stressad fröken springer på den korta rasten och drar ut åhörarkopiorna och delar ut till dem som behöver och börjar skriva på tavlan. En elev harklar sig. "Nej tyst nu råder arbetsro" förmanar en bestämd fröken och skriver vidare. Ur tystnad hörs en tunn röst "Men fröken vi skrev ju om platsbeskrivning sist var det inte personbeskrivning idag?". Då ser jag att jag skrivit ut gårdagens åhörarkopia och bara helt automatiskt börjat skriva av texten på tavlan. En snäll röst säger "Det gör inget fröken det kan hända alla. Vi kan klara oss utan åhörarkopior idag" Tack snälla goa elever för att ni har överseende med er sönderstressade fröken. Ni har 4 år framför er med min Papphammarstil. Säg vad ni vill, men tråkigt kommer det inte att bli:)
måndag 20 juni 2011
En behövlig käftsmäll!
Så fick då min obryddhet en riktig käftsmäll! I den nya läroplanen är småföretagsamheten inskriven. Eleverna ska utbildas i entreprenörskap och framåtanda. De ska se möjligheterna att skapa egna företag utifrån undervisningen. Den röda tråden i undervisningen blir med andra ord: sköt dig själv och skit i andra, se om ditt eget hus, sparka neråt slika uppåt osv... Jag måste säga att jag i min bubbla inte var beredd på denna politiska tydlighet. De senaste fem årens regering ger oss inte mycket utrymme till tolkning; det går helt enkelt inte att misstolka deras budskap. Jag känner mig faktiskt lite rädd för hur realiseringen av denna läroplan kommer att se ut och då tänker jag inte bara på mitt eget arbete som lärare, utan även på vilken undervisning och anda som mina barn kommer att växa upp i.
Jag tycker även att den totala tydligheten är obehaglig. Den får mig att känna det som att den skapats av barn i en lek. På något sätt känns den helt ogenomtänkt. Vad kommer en realisering att innebära och på bekostnad av vad och vem. Under dessa borgerliga år har jag haft den här känslan. Alla deras förslag om uppskärpning av lata, fuskare har känts så populistiskt naiva och så långt från de verkliga problemen som man kan komma. Men att de nu ska ner i läroplanen med sin naivt, själviska politik är obehagligt. Jag skäms för min egen naiva obryddhet förra veckan. Jag inser nu att ingen kan längre vara obrydd. Alla måste kämpa emot denna borgerliga ångvält om vi ska kunna överleva i detta samhälle!!!
Upp till kamp:)
Jag tycker även att den totala tydligheten är obehaglig. Den får mig att känna det som att den skapats av barn i en lek. På något sätt känns den helt ogenomtänkt. Vad kommer en realisering att innebära och på bekostnad av vad och vem. Under dessa borgerliga år har jag haft den här känslan. Alla deras förslag om uppskärpning av lata, fuskare har känts så populistiskt naiva och så långt från de verkliga problemen som man kan komma. Men att de nu ska ner i läroplanen med sin naivt, själviska politik är obehagligt. Jag skäms för min egen naiva obryddhet förra veckan. Jag inser nu att ingen kan längre vara obrydd. Alla måste kämpa emot denna borgerliga ångvält om vi ska kunna överleva i detta samhälle!!!
Upp till kamp:)
tisdag 14 juni 2011
Elevsaknad
Ibland kan jag fundera på om jag passar in på mitt jobb. Just nu pågår efterarbetsdagar och man kan milt säga att det råder en post-post-stämning som får det att göra ont i magen på mig. Medan mina fina (o ja de är verkligen de bästa man kan tänka sig) kollegier diskuterar schema (som är så viktigt) så sitter jag och tänker på hur undervisningen ska förändra världen. Visst kan jag hålla med om att administration och schematugg är viktigt för att en skola ska kunna förändra världen, men jag kan inte, och gudarna ska veta att jag försöker, engagera mig. Istället drömmer jag mig bort i svensk- och historieämnet och tänker på möjliga upplägg där eleven ska vara i centrum. Hur ska svenskämnet gå vidare i klass 8 för att eleverna verkligen på riktigt ska kunna möta sig själva och varandra? Frihetliga, pedagogiska tankar fyller min hjärna och lämnar ytterst lite plats för organisation. Därför gnager det dåliga samvetet i mig. Jag är rädd för att mina kollegier inte ser att jag uppskattar deras oerhörda arbete. Jag menar utan dem faller undervisningsrevolutionen! Men jag kan inte engagera mig! Varför? Jag kommer nog aldrig riktigt att passa in på mitt jobb. Det är nog bara så att jag kommer att förbli "hon svenskläraren". Det är efterarbetsvecka och jag saknar eleverna så fruktansvärt... Med ett gäng missnöjt gapande tonåringar känner jag mig mer trygg än med välutbildade, vältaliga vuxna... Jag vet inte men det finns något i mig som gör att jag aldrig kommer att bli vuxen. Jag kommer alltid att vara trotsig och revolutionär; det spelar som ingen roll att jag läst i flera år och tagit en vuxen examen. Just nu kan jag bara hoppas att det inte syns utåt. Att det på mötena ser ut som att jag är engagerad och inte alls sitter och tjurar för att de utlovade pedagogiska diskussionerna hela tiden får stryka på foten för DEN NYA ORGANISATIONEN...
![]() |
SAKNADE |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)