Bland kontroller och oro

Idag var det dags för Knut-Åkes BOEL-test som vanligt hade jag sett fram emot detta med en skräckblandad nyfikenhet.Nyfikenheten finns alltid med och den stora förhoppnngen om att denna gången går allt efter noterna. Så blir det dock aldrig med denna grabb...

Oron om att något inte riktigt är som det ska med Knutis har funnits med hela vägen ända sedan tiden på Barn 4 eller nej förresten känslan att något inte är som det ska har funnits sedan graviditetsvecka 7 då Knut-Åke inte syntes på skärmen och vi tog oss hem med ett tungt missfallsbesked. När vi var tillbaka  för ett nytt ultraljud några dagar senare pga oro och för att få missfallstabletter, så syntes han plötsligt där men läkaren var rak och sa att fostret var för litet för att motsvara den graviditetsveckan vi var i och eftersom vi gjort ett sådant tidigt test så var ju chansen att han kommit in i magen senare än vi tänkt utesluten. Dessutom kunde läkaren inte se något dunkande hjärta. Vi fick vänta ytterligare 2 veckor på ett nytt ultraljud och då i vecka 9 så fanns han där på skärmen med ett dunkande hjärta och var precis så stor som han skulle vara. Graviditeten blev plötsligt bedömd som normal. Men de nio månadernas väntan blev för mig långt ifrån normala. Bara den galna tanke att det fostret som inte syntes och sedan var för litet, kom ut och vägde 5375g och var 61cm lång!

Sedan har det bara rullat på med saker som har varit oroande men sedan ordnat upp sig för Knutis. 6-veckors kontrollen fick tas om eftersom han vägrade titta på läkaren. Han vägrade detta även två veckor senare så vi blev skickade till Barnkliniken, där han faktisk visade sig vara social, men han skickades vidare till ögonkliniken eftersom de trodde att det kunde vara fel på synen. Eftersom han kommit till Barnkliniken med remiss så har han gått kvar där parallellt med BVC, vilket bara det ger en massa kontrollbesök som alla stressar upp lilla mor.

En annan följetong har varit hans hörsel. Redan på BB så ville inte ena örat reagera på de ljud som skickades in där. Bara detta har genererat i ett otal kontroller redan och fler blir det eftersom han varken hörde de svaga eller höga ljuden på BVC idag:(

Så veckorna fylls med kontroller medan Knut-Åke flinar på och gör som han vill med sin utveckling. Det finns dagar när oron tar överhanden men för det allra mesta kan vi bara njuta av den lilla varelsen som vi (som min man sagt) inte har skaffat utan som har drabbat oss med hela sin person:)

Knutis sitter och skrattar precis som han ska för att vi i familjen ska smälta:)