Vårens frihet kommer att ta slut....

Under våren har jag arbetat halvtid som lärare. Det har varit lite knapert men det har verkligen gett mig space som lärare. Arbete har gett mig en frihetskänsla i bröstet som jag har gjort allt för att smitta över på eleverna. Jag har egentligen bara haft två grupper att planera helt själv för: en klass 7 i svenska och en grupp med svenska som andraspråk. Eftersom jag i princip inte har haft någon kollegietid så har jag under våren funderat väldigt lite på administration, istället har jag bara fokuserat på pedagogik och elevmöten. Det har gjort att jag kunnat lägga upp moment och lektioner med en erfarenhetspedagogisk grund. En grund där vi strävat mot målen genom elevernas erfarenheter. Jag vet inte om jag lyckats i alla lägen, men jag har i yrket känt mig levande på ett sätt om jag bara kunde drömma om under året som klasslärare. Min tjänst har varit halvtid men mitt engagemang har varit minst heltid under våren. Nu närmar sig sommarlovet och det är bara några ynka veckor kvar av min lyxtillvaro. Jag skulle önska att det är just detta som är att vara lärare, men jag vet nu att yrket har andra sidor som stress, press och en ständiga känslor av otillräcklighet...

Till hösten blir det klassläraskap och kollegium. Risken för kvävning är med andra ord stor. Så klart är jag överväldigad över att ha fått jobb och i mina tankar föds redan pedagogiska moment och handlingar, men någonstans i magen finns det där knytnävsslaget av att aldrig riktigt hinna med. Hur ska jag kunna skydda mig mot alla utanförundervisningsuppdragen som kommer flyga in i klassrummet som pilar genom det öppna augustifönstret. Jag försöker knåpa ihop en järnbrynja men jag vet, jag vet hur sårbar och lätträffad jag är...

Men än är det vår och än ligger friheten för våra fötter... Jag sätter mig ner och planerar för nästa vecka... Då ska vi flyga...

Behövd

Jag kom tillbaka till jobbet efter påsklovet och satte igång men en intensiv period i muntligt framförande. Jag gjorde mitt bästa för att förtränga att jag inte skulle få fortsatt anställning till hösten. Jag lyckades glömma för några magiska ögonblick i klassrummet med fantastiska elever. Jag tillät klassrummet att fyllas av energi och glädje. Jag älskar verkligen mitt jobb!

Så gick måndagen...

Så gick tisdagen...

Så gick onsdagen...

Det började kännas som att jag ändå skulle kunna ge allt till mina elever trots min sorg och ilska över min kommande arbetslöshet. Men så på torsdagen blev jag så kallad till ett möte. På detta möte blev jag så erbjuden JOBB till hösten. ETT KANONJOBB DESSUTOM: Plötsligt hade allt förändrats och jag behövdes! Jag behövdes!!! Efter att i två veckor gått runt med känslan av att vara obehövd och värdelös så var jag som genom ett trollslag nödvändig och värdefull!

Så denna gången kom jag ut ur dem mörka tunnlarna snabbare än jag vågade ana. Som att stiga på ett underjordiskt expresståg mot friheten.

Nu kan min fina man få vara just så föräldraledig som han vill och jag får ha honom hemma skötandes och pysslandes med det som kallas familj och hem:) För mig är det frihet!