Behövd

Jag kom tillbaka till jobbet efter påsklovet och satte igång men en intensiv period i muntligt framförande. Jag gjorde mitt bästa för att förtränga att jag inte skulle få fortsatt anställning till hösten. Jag lyckades glömma för några magiska ögonblick i klassrummet med fantastiska elever. Jag tillät klassrummet att fyllas av energi och glädje. Jag älskar verkligen mitt jobb!

Så gick måndagen...

Så gick tisdagen...

Så gick onsdagen...

Det började kännas som att jag ändå skulle kunna ge allt till mina elever trots min sorg och ilska över min kommande arbetslöshet. Men så på torsdagen blev jag så kallad till ett möte. På detta möte blev jag så erbjuden JOBB till hösten. ETT KANONJOBB DESSUTOM: Plötsligt hade allt förändrats och jag behövdes! Jag behövdes!!! Efter att i två veckor gått runt med känslan av att vara obehövd och värdelös så var jag som genom ett trollslag nödvändig och värdefull!

Så denna gången kom jag ut ur dem mörka tunnlarna snabbare än jag vågade ana. Som att stiga på ett underjordiskt expresståg mot friheten.

Nu kan min fina man få vara just så föräldraledig som han vill och jag får ha honom hemma skötandes och pysslandes med det som kallas familj och hem:) För mig är det frihet!